söndag 27 juli 2014

Rörliga, dansande och poetiska växtstöd

Kolla!

Jag vill verkligen ha en bunt av de här växtstöden i min trädgård, det är de roligaste, vackraste stöd jag sett för klätterväxter ever. Har ni sett sådana? De måste vara lätta att göra själv?







Materialet var tämligen tunna trådar, med två ytterlöpare som stagkant och en zigzagtråd mellan de två. Som ett litet minieiffeltorn.

Jag måste ha!

Vet du var jag får tag på det här så berätta, snälla. Är det något slags material inom byggindustri som man kan böja till själv?



Stöden finns att kika på i Uppsala botaniska trädgård, Botan kallad. Så fina när vinden tar tag i klätterväxten och hela stödet och växten "dansar".

onsdag 23 juli 2014

Älska växtbytande bloggkompisar!

Näej, jag kommer nog aldrig att tröttna på att blogga, även om jag tror det ibland. Det är ju er på andra sidan tangentbordet jag vill åt så att säga.

Jag skriver ett inlägg om mina högt älskade vita rallarrosor - och så kommer det en trevlig kommentar från bloggen Rost och rädisor. Anette som har trädgården och bloggen undrar om jag kan tänka mig att byta bort en rotbit mot något annat?

Självklart.

Anette är snabbare än blixten och skickar en bunt vita smultron till mig. Jag är inte lika snabb, men får till slut till ett paket med vit rallarros.

Hon mejlar förskräckt och säger: du har lagt ut så mycket på porto! Herregud, inte tänkte jag på det. Jag var bara glad att någon vill byta. Snabbare än min semesterhjärna hinner säga väl bekomme kommer ett andra kuvert - nu med vita jordgubbar med ananassmak!

Hjälp. Jag vill ju genast skicka halva min trädgård som tack, men det är väl bäst vi slutar nu. Visst är det väl ändå lite japaner över oss svenskar? Artiga och återgäldande.

Det var faktiskt det enda jag orkade göra i trädgården i dag, att plantera mina bytesfynd. :-)))))))




 På lappen från Anette står det att man ser att pineberryn är mogen när prickarna blir röda. Och att de flesta tål den vita jordgubben, även de med allergier.



Och i en slänt intill bor vita smultronen. :-)

Det enda jag vill ha nu är en länk från Anette där hon berättar om en kulle hon gjort med just de här invånarna, jag har tappat bort länken. Den vill jag lägga ut här - visst är det kul att se vad andra har gjort!

Det och kanske en skvätt regn.

Tack!

tisdag 22 juli 2014

Såpskurade trasmattor - vill spara doften

Ja, vad gör man en dag som är så het att det inte går att tänka eller andas. Jo, skurar trasmattorna som legat i garaget och luktar unket.

Köpte dom jättebilligt på tradera av en tant som blev lika nöjd med att bli av med dom som jag blev av att få fatt på dem. Fint vävda, slitna i ändarna, men det gör ingenting. Grönsåpa, kallt vatten, skrubba, skrubba.

I brist på brygga och egen sjö så har jag i alla fall en stenhäll och vattenslang. :-)










Ja, det enda som fattades var väl en Evert Taube-look-alike som kom skuttande genom de gyllengula åkrarna sprättandes på en luta.

måndag 21 juli 2014

Klart jag har en guldbagge!

Kolla, vilken telegrafstolpeklättrarstil!




Maten (mina vita rallarrosor) attackerades från alla väderstreck av den här guldbaggen. Jag har haft dem på besök tidigare, det inlägget ser du här.

Pollen och gamla växtdelar står på menyn, jag tycker det syns rätt tydligt att det är pollen som gäller för den här vackra kompisen.














Visst är man väl en lycklig själ när man kan bli glad över ett skalbaggebesök i trädgården? Inser ibland min egen nördighet, men trivs rätt bra med den. :-)

söndag 20 juli 2014

Vaniljgräs - gräs som smakar vanilj!

Jag köpte en kruka vaniljgräs på Hornuddens trädgård. Personalen berättade att den är god att klippa i efterrätter eller bara att tugga på. Smaka! sa de, och det gjorde jag.

Först kändes det fånigt att tugga på ett grässtrå, sedan kom den, vaniljsmaken. Och ännu mer, den lenade till sig i munnen och stannade kvar länge. Jag har inte hunnit testa hur smaken stannar kvar när man använder i mat.

Så här ser den spännande krukan ut:




Japp. Ett grönt gräs.

Tänk om de hade haft vett att skriva det latinska namnet också. Som jag har googlat för att kunna berätta lite mer om den.

Det finns nämligen två gräs (minst) som det kan vara.

Myskgräs, som faktiskt växer vild i Sverige och finns med några olika underarter. Eller Anhtoxanthum odoratatum, vårbrodd.

Gah, eller är det här någon importerad grej. Okej, okej, jag lovar - jag ska ringa Hornuddens trädgårdar och fråga vad det är jag köpt.

Fast jag tycker du ska vara avundsjuk i vilket fall, smaken är fantastisk! Vet du vilket gräs det är som kallas vaniljgräs? Berätta!

lördag 19 juli 2014

Hornuddens trädgård = god vild gädda

Det är trendigt med trädgård, och det lockar nog mer än att "bara" ha en restaurang. I dag gjorde vi det vi tänkt så länge, tog en lunch på Hornuddens trädgård mellan Enköping och Strängnäs.

Så här glada var vi för maten:




 Gäddqueneller och lammburgare.
Kravmärkt rubb och stubb, förutom gäddan som var vild. Hoppas den har ätit förnuftigt.




Mycket gott och helt rimligt i pris. Men, ja, självaste lilla ordet trädgård då?

Äh, glöm det. Stället är mysigt och kan bjuda på några schyssta rabatter. Sedan tar det slut. Är du sugen på att köpa växthus från Skånska byggvaror är det här också ett kul ställe, de har ställt upp sitt sortiment med växthus. Mycket bra vid regnskurar.






















Ett bord med saluväxter fanns det. Jag köpte med mig en kruka (inte den här), den berättar jag om i morgon. Måste ta reda på vad det är jag köpt först. :-) 






 Vi gick runt och strosade. Lite surt när man ser flera stora växthus som det står "enbart personal" på. Man blir ju nyfiken! Och ja, jag fattar. Det är i växthusen som mycket att käket i restaurangen blir till, trivsamt nog.

Så. Jag nöjde mig med att konstatera att den här enkla rabatten var ett fint sätt att bryta en slänt på. Utan den hade det blivit dötrist.




Och det här var också kul, att låta libstickan ha huvudrollen i en rabatt i rabatten:



Verkligen väl värt ett stopp om det kurrar i magen.

onsdag 16 juli 2014

Sötaste jordgubbstjuven



Överraskade en igelkott i kökslandet i dag. Och när jag tittade på den söta ilskna taggiga lilla bollen tyckte jag att jag såg något rött.

Isch, blod och skador och elände tänkte jag och tog på ett par trädgårdshandskar och vände runt på kotten.

Då såg jag att kotte stelnat i skräck runt en jordgubbe. Ah, skönt. Väl bekomme, tänkte jag och tänkte också att det nog är ett väldigt smart sätt att få i sig vätska nu när det är så torrt och varmt.

För att kompensera kotte för behandlingen fick hen katternas middag.






 Situps. Inte lätt att vända sig rätt igen. Stackars kotte.




Hela kattmiddagen slank ned. Lilla kotte måste ju alltså vara vrålhungrig. Den kan lita på att den blir hårdmatad framöver bara den vågar sig fram igen.

Självklart ska katterna få kompensation. :-)

Det värsta är att det här faktiskt är den enda igelkotten jag sett i år i vår trädgård. :-(