lördag 9 augusti 2014

Uppsala botaniska - alltid värd ett besök

Det blev en sväng till Uppsala och botan i år också. Sommarens utställning om Ikebana, Japansk trädgårdskonst drog och lockade. Och så finns det alltid, alltid, alltid inspiration att hämta.

Utställningen som skulle få plats i Orangeriet var sådär. Kollade in andra grejer istället - golvet. 







Alla dessa träd i krukor. Fantastiskt. Bara i området runt orangeriet går det att spankulera sig trött. Och i parken finns hur många träd som helst att spana in, massor av olika sorters syrener planterade intill varandra ... Japp, jag har aldrig tråkigt här.



Planteringarna i den berömda barockträdgården är inte märkvärdiga alls, men trevliga. Inga konstigheter eller rariteter. Men - smaskens för bevingade vänner.



 Och: överallt de roliga växtstöden som jag redan bloggat om här.





Tagetes, tagetes, tagetes. 



Det är så jädra charmigt att kuberna i idegran (?) är så sneda och marängartat kollapsade. 



Det här skulle jag verkligen vilja ha i min trädgård. En filosofisk runda under trädkronor. Skuggigt och vackert. Är det lindar månne? Måste bara flytta till ett slott först, eller köpa upp grannens åker för att få större trädgård.



Kul. Stensatt dike. 



Granatäpple i enorm kruka. Så vackra orangeröda blommor.  



Spankulera, spankulera, spankulera. Det är inte stort, men det är bra.


Nu är vi i köksträdgården.
Så kul att bara kunna jämföra olika sorters solrosor. Prydligt märkta och ställda på rad. 








Här någonstans blir man trött i benen och sätter sig i det trevliga kaféet.

Och så sätter benen fart igen efter lite energipåfyllnad och kaffe.







Mer detaljer av de finurliga växtstöden som dansar. Ser du vad det är för växt som klättrar?




Och jodå, måste ha listan blev också påfylld. Det här verkade tåligt och lockade dessutom mängder med humlor. Och jag tål att saker ser lite skräpiga och yviga ut i slutet av säsongen.


Sideritis hyssopifolia står det på skylten. Vad är det på svenska? Vet du mer så berätta gärna, den kanske är omöjlig att få tag på?







Bergormrot har jag haft på listan förut, men glömt bort . . .  



Kvastrisp vill jag verkligen ha på mitt berg, i skrevorna där. Verkar robust och värmetåligt. Eller?
Vackert i vart fall.


tisdag 5 augusti 2014

Vi nås av röken av skogsbranden

Just i kväll har bonden startat traktorn för att börja arbetet med att skörda det som växer på åkrarna.

Ljuset är mjukt och vackert. Solen silas nämligen av ett dis av brandrök. Lite stickigt för ögonen, lite jobbigt att känna i näsan.

Och vi är ändå många, många mil bort. Det är stillsamt sorgset.














Och mitt i alltihop. Jag är så stolt över mina kollegor på vlt.se som rapporterar korrekt och snabbt.

söndag 3 augusti 2014

Hitta citronfjärilen!




Eller hur! Nu förstår jag bättre varför citronfjärilen ser ut som den gör med hopslagna vingar. Smartis!

Att få en bild på en fladdrande citronfjäril med utfällda vingar lyckades jag helt enkelt inte med, men de är vackra så här också.

Jag är så glad för att jag faktiskt sett flera citronfjärilar i år, det är många år sedan jag såg en sist. Något måste de trivas med, men om det är vädret eller trädgården har jag ingen aning om. Övervintrar gör de tydligen i alla fall.



söndag 27 juli 2014

Rörliga, dansande och poetiska växtstöd

Kolla!

Jag vill verkligen ha en bunt av de här växtstöden i min trädgård, det är de roligaste, vackraste stöd jag sett för klätterväxter ever. Har ni sett sådana? De måste vara lätta att göra själv?







Materialet var tämligen tunna trådar, med två ytterlöpare som stagkant och en zigzagtråd mellan de två. Som ett litet minieiffeltorn.

Jag måste ha!

Vet du var jag får tag på det här så berätta, snälla. Är det något slags material inom byggindustri som man kan böja till själv?



Stöden finns att kika på i Uppsala botaniska trädgård, Botan kallad. Så fina när vinden tar tag i klätterväxten och hela stödet och växten "dansar".

onsdag 23 juli 2014

Älska växtbytande bloggkompisar!

Näej, jag kommer nog aldrig att tröttna på att blogga, även om jag tror det ibland. Det är ju er på andra sidan tangentbordet jag vill åt så att säga.

Jag skriver ett inlägg om mina högt älskade vita rallarrosor - och så kommer det en trevlig kommentar från bloggen Rost och rädisor. Anette som har trädgården och bloggen undrar om jag kan tänka mig att byta bort en rotbit mot något annat?

Självklart.

Anette är snabbare än blixten och skickar en bunt vita smultron till mig. Jag är inte lika snabb, men får till slut till ett paket med vit rallarros.

Hon mejlar förskräckt och säger: du har lagt ut så mycket på porto! Herregud, inte tänkte jag på det. Jag var bara glad att någon vill byta. Snabbare än min semesterhjärna hinner säga väl bekomme kommer ett andra kuvert - nu med vita jordgubbar med ananassmak!

Hjälp. Jag vill ju genast skicka halva min trädgård som tack, men det är väl bäst vi slutar nu. Visst är det väl ändå lite japaner över oss svenskar? Artiga och återgäldande.

Det var faktiskt det enda jag orkade göra i trädgården i dag, att plantera mina bytesfynd. :-)))))))




 På lappen från Anette står det att man ser att pineberryn är mogen när prickarna blir röda. Och att de flesta tål den vita jordgubben, även de med allergier.



Och i en slänt intill bor vita smultronen. :-)

Det enda jag vill ha nu är en länk från Anette där hon berättar om en kulle hon gjort med just de här invånarna, jag har tappat bort länken. Den vill jag lägga ut här - visst är det kul att se vad andra har gjort!

Det och kanske en skvätt regn.

Tack!

tisdag 22 juli 2014

Såpskurade trasmattor - vill spara doften

Ja, vad gör man en dag som är så het att det inte går att tänka eller andas. Jo, skurar trasmattorna som legat i garaget och luktar unket.

Köpte dom jättebilligt på tradera av en tant som blev lika nöjd med att bli av med dom som jag blev av att få fatt på dem. Fint vävda, slitna i ändarna, men det gör ingenting. Grönsåpa, kallt vatten, skrubba, skrubba.

I brist på brygga och egen sjö så har jag i alla fall en stenhäll och vattenslang. :-)










Ja, det enda som fattades var väl en Evert Taube-look-alike som kom skuttande genom de gyllengula åkrarna sprättandes på en luta.

måndag 21 juli 2014

Klart jag har en guldbagge!

Kolla, vilken telegrafstolpeklättrarstil!




Maten (mina vita rallarrosor) attackerades från alla väderstreck av den här guldbaggen. Jag har haft dem på besök tidigare, det inlägget ser du här.

Pollen och gamla växtdelar står på menyn, jag tycker det syns rätt tydligt att det är pollen som gäller för den här vackra kompisen.














Visst är man väl en lycklig själ när man kan bli glad över ett skalbaggebesök i trädgården? Inser ibland min egen nördighet, men trivs rätt bra med den. :-)