tisdag 25 augusti 2015

Jag vill ha dill överallt!


Dill är ju fruktansvärt snyggt. Härlig färg, roliga kronor och rolig och matig doft närhelst man kommer åt växten.

Här ihop med vit drakmynta och gurkört vid min lilla läsgrop, typ ett försök till sunken garden.

Har dill i flera andra rabatter. Nästa år ska frön kastas ut överallt!

lördag 22 augusti 2015

Jag tror vår kotte har fått barn


Nu har lilla kotten börjat komma på kvällarna för att tigga mat igen. Hen har varit borta i flera veckor och vi blev oroliga för att kotten blivit överkörd.

En liten googling senare fick jag reda på att kottar föder ungar jättesent på sommaren, och ända fram i oktober.

Tycker nog att kotte är slankare, och så har det dykt upp en ny liten kotte som jag sett en enda gång. Självklart SPRANG jag in efter mat som jag trugade i lillen.

Roligt.

tisdag 18 augusti 2015

Syrénbuddlejan slår alla rekord




















Min nya hobby: att stå och vingla på en kökspall så nära syrénbuddlejan på framsidan av vårt hus som möjligt.

Det är som en egen värld. Massor av gäster kommer för att äta ur de tydligen perfekta små blommorna.

Snabel efter snabel vecklas ut och sticks in i blomfluffet. Det är nästan så man hör slörpet.

Vår syrénbuddleja är nog 2-3 år nu och jag skar ned den i mitt tycka ganska hårt i våras. Jag kunde definitivt ha tagit lite till, den är säkert två meter hög och rejält spretig.

Den första buddlejan tog jag död på. Den här grävde jag ned nära cementringen till vår brunn. Tänkte att det blir lite skyddat där. Blir det en riktigt kall vinter vet jag inte om den vill vara med, men då kan det vara värt att köpa en ny.

Har varit orolig för att det varit så få fjärilar i år. Nu njuter jag. Har till och med sett några citronfjärilar gå loss på maten.

tisdag 4 augusti 2015

Tänk om man kunde njuta som en katt


Våra demokratiskt lagda kattsystrar turas om att ligga på bästa platsen om kvällarna.

Ikväll var det Kung Dagny som hade koll på ägorna.

Visst ser det ändå underbart skönt ut? Avslappnat insupande av det bästa som kvällen bjuder på.

Vad gjorde jag när jag kom hem från jobbet. KASTADE mig över gräsklipparen, rev runt i en rabatt och slet bort slutblommade daggkåpor, vattnade och kastade grinigt i mig en näve chips innan jag åkte till stallet.

Och så har jag två mindfulnessexperter hemma. Bättrade mig efter hemkomst två. Skar upp melon, dukade upp skinka och korv och god ost och aaaaahhhhh, ett glas rosé.

söndag 2 augusti 2015

En kopparödla fick vara fotomodell

 Tog hem min jobbkamera över helgen för att bli kompis med den.
En Canon EOS 70 D.


Gillar idiotknappen närbild.
Funkar fint tycker jag, även om det var svårt att få till skärpan snabbt nog. 




 Skönt att kameran suddar till bakgrunden själv, utan att man behöver tänka och ratta.




 Och så var jag lite elak mot kameran.
Skarpt soljus och en massa prylar att hålla reda på.
Sådär va?


Här använde jag närbild igen.
I hopp om att en myra skulle dyka upp på myrstigen precis när jag knäppte av.  


Idiotknappen landskap som ska ge skarpa bilder både i förgrund och långt bort och lite knalligare färger.


Kopparödla på närbildsknappen. Utan blixt.


Och med.






 Skitsvårt att ställa skärpan på små saker som rör sig.


Vildsvinsbök i skogen.
Äckliga färger, men har heller inte photoshoppat ett endaste dugg. 


Hitta gubben!

Jo, men jag gillar. Tror jag. Allt är ju en vanesak, men det här kan nog bli en trevlig bekantskap.

söndag 26 juli 2015

Måtte det inte bli någon sorts sopkontroll



Uj, uj. Ryggen går av. Eller den håller säkert, jag sitter ju här och skriver.

Jag har rensat en grönsakssäng som legat för fäfot i två år. Så lång tid jag har haft häst ungefär.

Ack salamanka så mycket ogräs. Och rötter från en humle som jag troligtvis aldrig kommer att få död på helt. Och myror! Överallt myror!

I mitt rensande fiskade jag upp alla ben som kommit med i jorden från vår hushållskompost. Jag har retat mig på de där benen som alltid är i vägen när man ska så. Och när de är helt rena från köttrester får man slänga ben i vanliga soporna.

Tycker bara synd om den människa som skulle råka öppna den här påsen. Vilken syn. Benknotor åt alla håll. Ser rätt läbbigt ut.

Kanske är jag den enda som just nu är glad över ett idogt regnande. Det kan myrorna ha tycker jag.

måndag 20 juli 2015

Pimpernöt och mullbärsträd

Eller borde jag kanske döpa inlägget till: när pygméerna mötte achlejorna.

Får förklara helt enkelt. Jag är 158 centimeter lång och ståtlig. För några år sedan träffade jag ett gäng trädgårdsgalningar som alla var KORTARE än jag. Vi bildade raskt trädgårdsföreningen Pygméerna. Bara sådär, på skoj.

Vi har varit dåliga på att träffas, men nu blev det faktiskt av. Vi åkte dels och hälsade på en ny medlem i pygméerna och dels till en acchleja.

Vi börjar i Enköping i Thorins trädgård.

Mamma mia.

En välplanerad och genomtänkt njutarträdgård. Mina bilder blev kassa, jag gick bara runt och hade det bra. Tänk er modern och nybyggd funkisvilla och en trädgård som flöt ned i etapper mot gatan.

Några har tänkt till och faktiskt gjorde det där från början som man SKA göra. Plantera träd, anlägga trädgårdsgångar, tänka siktlinjer mellan träd genom en pergola som snart effektivt döljer insyn från gatan. Och så vidare, och så vidare.

Och överallt trivsamma sittplatser. En sten att sjunka ned på och njuta ett glas vin i kvällningen. Och en sten till. Och en sten till. Kunde inte låta bli att fråga hur många glas vin det blir på en trädgårdsrunda ;-)

Man behöver ju inte dricka ur glaset vid varje stopp blev svaret.


Den här kombon gillar jag. Alunrot och vädd.
Och trädgårdskompisen Veronica i bakgrunden. 


Om man behöver vila sig före eller efter trädgårdsrundan.
Visst är det en fiffig idé! 


Kass bild, men ändock. Ni ser frodiga rabatter som ser ut att alltid ha funnits där. Nope. Men perenner valda för att fylla ut och sticka i höjden. 


Och överallt träd. Här hittade jag ett MÅSTE HA. Pimpernöt.
Jag bor på landet i ett sönderbyggt 1800-talshus och försöker tänka på att ha tidsenliga växter.
Pimpernöt är ett måste. Dessutom ett vackert litet träd.


 Thorins har kommit på att de är förtjusta i parbladiga träd. De ger ett skirt och sirligt intryck och släpper igenom ljus bra.




 Läs mer om pimpernöten här.


Förstå att hitta en sten som passar precis som en liten bänk vid ett klippblock.


En utblick från trivsamma verandan. Skönt, det är inte långt till nästa viloställe. Hängmattan kallar.

Nu drog vi mot Helenas hem och trädgård utanför Eskilstuna och Acchlejorna.
Också det en njutarträdgård, men på ett annat sätt och vis.

Jag kände mig förvandlad till barn, på sommarlovsäventyr. Helena berättade att hon vill åtarskapa känslan hon hade som barn när hon sprang runt på landet och kände sig omvälvd av ormbunkar och träd. Nu får ju människan satsa på lite rejälare saker för att få höjd och grönt tak, ståtligt byggd som hon är.


 Först möts man av dammen och ett gäng pigga fiskar. Godis? Vi vill ha godis!






Och så börjar det. Man upptäcker till exempel helt plötsligt en järntrappa som står lutad mot en slänt.
Där firar riktigt gamla fuchsior sommarlovet.




 Och, tittut, bakom huset får jag hjärtklappning (igen). Ett mullbärsträd!


Roliga fläskiga blad och ätliga frukter. Kan det bli bättre?


Helena berättar att mullbärsträden ofta säljs just som träd, men hon ville ha en som växte som buske. Till slut fick hon fatt på en.


Här är gänget. Gissa vilka som är pygméer . . . Vi kan faktiskt dubbelansluta en Acchleja till vårt gäng. Hon har godtagbar längd, max 160 cm.


Överallt saker att upptäcka, utan känslan av plotter. Här fick man bara känslan av lugn.








Förstå. Människan ställer en rostig, knöcklig tunna bredvid trappen - och man tycker att det är snyggt!


Ska definitivt tänka på mer gräs i kruka.







Rosen seagull fluffar till sig vid en husknut.

Sånt som stannat i mitt huvud:
Thorins hade blott och bart två rosor i sin trädgård. Kul tycker jag med en trädgård som satsar på perenner och en modern känsla.

Det är alltid, alltid kul att hälsa på i andras trädgårdar. Även om stilen inte funkar i ens egen trädgård finns det alltid idéer att låna.

Varför i hela friden måste altaner höra ihop med huset? Helenas berömda bodega låg liksom lite för sig själv. Rejält med takhöjd (don efter person) och plats för hennes fantastiska stilleben.

Kakor ÄR gott. Helena jobbar på kondis. Sånt märks.