fredag 17 oktober 2014

Fackellilja - också en skön typ!





Den här växten vann jag på ett STA-lotteri, det måste ju ha varit i fjol? Då stod det raketblomma på etiketten, men när jag bildgooglar så ser jag ju att det är en fackellilja jag fått.

Häftig.

Så tacksam för allt som vill blomma just nu (h-j-ä-l-p det ska bli frost till helgen), och dessutom blomma med lite knalliga, glada färger.

Men undrar just om vi ses igen? Zon 2 fick jag just reda på, i gynnsamma lägen . . . Men den har ju uppenbarligen överlevt en vinter i alla fall.

tisdag 7 oktober 2014

Elm hateth man - and waiteth

I helgen som var fick jag en hel del gjort i trädgården, jätteskönt faktiskt. Och inget finlir som att plantera roliga växter eller så. Nej, här var uppdraget att elda så mycket som möjligt av syrénris som eldningstunnan bara kunde svälja.

Tunnan stod och hoppade kan jag lova.

Vi har ett gammalt hus och en gammal trädgård. Av den gamla trädgården finns nästan inget kvar, förutom syréner som fått växa till gigantiska träd. Har ni någon aning om hur hårt syrénträ är? Tungt som bly och tätt som ett gammalt päronträd. Hårdare än ek, jag lovar.

Varje stam som vi fällt måste strippas från grenar för att senare kunna huggas upp till ved. Grenarna är mitt jobb.

Nu undrar du varför i hela friden jag valt den här rubriken till mitt inlägg. Lugn, lugn. Det kommer.

Som avstjälpningsplats har jag valt en stenhäll under vår gamla alm. Nu kommer det.

Almen har värdigt meddelat att den är på väg att dö. Den är inte nöjd. Den borde leva i 300 härliga år till, minst, tycker den.

Jag håller med. Försöker förklara att det inte är mitt fel att saven inte når upp till de högsta grenarna. Att löven vägrar stanna kvar. Nu har ett andra stadium inträtt, barken. Barken glider av grenarna som är döda.

Vi borde ha hjälpt almen att göra sig av med de största grenarna som är drabbade. Det har inte blivit av. Så under tiden som jag drog fram syrenstammarna från sin plats under almen tittade jag oroligt upp mot den gamla madamens lyfta armar. Tänkte hon dänga till mig i huvudet bara för att? Ge mig en nackstrykare så det heter duga?

Jag pratade ursäktande och jobbade på så fort jag kunde. Tänkte på det gamla engelska ordstävet Elm hateth man and waiteth.

Almar fäller ju själva grenar efterhand. Det kändes som någon var grinig på mig, och väntade . . .

















Älskade alm. Du är vår trädgårds prydnad, i vilket skick du än är. Jo, vi ska hjälpa dig med några grenar, men de ska kapas med generösa stubbar. På stubbarna ska jag låta vackra klematis klättra så att du kan låtsas att det är dina löv.

Det ordnar sig. Jag lovar.

söndag 5 oktober 2014

Fläckig tofslilja - vilken lirare!





Jag blir nästan lite bekymrad över mig själv. Jag kan absolut inte komma ihåg att jag köpt en fläckig tofslilja. Å andra sidan är det mycket jag inte kommer ihåg.

Bekymret gäller även den mycket udda placeringen. Mitt i gräsmattan på norrsidan.

Där syns den ju å ena sidan väldigt bra . . .   Å andra sidan ser den lite ensam ut.

Till mitt försvar vill jag tillägga att på våren är den här gräsmattan full av tulpaner. Jag kanske missade den lilla detaljen att den här gynnaren blommar på hösten.

Kul att den trivs hos mig i vilket fall. :-) Undrar bara om den stackaren kommer att överleva vintern. Något gull blir det inte tal om.

Här kan du läsa lite mer om Eucomis bicolor.

lördag 4 oktober 2014

Blommig fredag - färg

Toknjuter just nu, men absolut inte av min egen trädgård utan av allt annat runtomkring.

Skogspromenader. Turer på hästen, omgiven av röda, gula, gröna, bruna blad. Och inte bara olika färger, utan former också.

Hjärnan går ner i spagat av lycka! Jag älskar hösten!

En radda bilder från senaste skogsturen får bli mitt bidrag på temat färg i bloggleken Blommig fredag.

























Hur galna än kombinationerna är så blir det aldrig fel eller för mycket. AAAAaaaaaahhhhh!

Nu ska jag ut igen!




söndag 28 september 2014

Blommig fredag - vårfrestelser!

Fri frakt och sedan är allt motstånd borta. Jag förvandlas till en dregglande shopoholic som snabbt gör av med 663 kronor på lökar från Jennys frön & sånt.




Med motståndet så försvann också all typ av logiskt tänkande av typen: hm, jag har redan tagit död på en mörk klocklilja. Vad lärde vi oss av det?

Ingenting! Klart jag köpte en till. Nu är den planterad i en annan rabatt och får hoppas på ett under till våren.

Och så vidare, och så vidare.

Vad är väl 663 spänn, två kassar mat på sin höjd. Det här har jag glömt till våren, då njuter jag bara av det som råkar komma upp. :0)


Var med du också i bloggleken Blommig fredag. Nytt tema varje vecka hos Pilgrim som har bloggen Bland rosor och bladlöss.



fredag 19 september 2014


Taagen letter, dimmorna lättar hade jag i huvudet när jag virvlade runt i trädgården i morse. Skriven av? tänker du kanske då. Carl Nielsen.

Skriven för flöjt och harpa, precis som den framförs här.























Hela veckan har startat på samma härliga sätt. Morgnar fulla av pyttesmå virvlande vattendroppar. Sedan kommer solen och torkar bort allt igen.

Allt ser så grönt och friskt och fräscht ut sådana här morgnar. 

onsdag 17 september 2014

Zilga - nu ger hen druvor trots kalkrik jord

2008 stoppade jag glad i hågen ned en Zilga i en liten grop längs vår sydfasad. Listigt tänkte jag att husets dränering kanske hjälper druvan, som ju egentligen vill ha sur jord och inte vår osannolikt kalkrika.

Första året var den otroligt ynklig. I maj 2009 kom ett riktigt kraftigt skott. 2010 var det en riktigt kall vinter, men den vågade sig fram våren 2011. 2012 skrev jag så här om den.

Och, ja. Jag har betraktat den som en samling snygga blad.

Men i år. I år. Mohahahahaha, resten av trädgården blev gul och brun och törstade ihjäl. Zilga övade sig i bulgarisk strupsång och gjorde försiktiga kosackhopp där mjukheten i stammarna tillät.

10 vindruvor bjussar hen på.

De är så fina!


















De mörkaste druvorna är minst sura. :-)

Undrar om de hinner bli söta och goda. Hinner de inte det så gör det inget.